Människan trivs i sällskap med andra. Inte alla, alltid givetvis, alla individer behöver sitt eget utrymme och tid för eftertanke då och då och vissa behöver detta mer än andra. I grund och botten vill känna samhörighet med andra människor runt omkring oss och ju yngre vi är, desto större är detta behov.
Om man tar en titt på tonårsgäng, till exempel, så ser man att de ofta i mångt och mycket ser likadana ut. Det klär sig likadant, lyssnar på samma musik, gillar samma filmer, utövar samma sporter. Man dras till de man liknar och därefter formar man varandra ytterligare efter varandras tycke och smak. Även vuxna beter sig såhär, om än inte i samma, starka grad.
Jag minns t ex när vi gick i högstadiet och skulle resa iväg på klassresa och beställde klasströjor - både t-shirt och hoodie, likadana till alla! Jag har dem kvar än, någonstans. Vi valde svarta t-shirts och gula hoodies och spenderade de fem dagarna klädda i exakt likadana kläder. Det gav oss en känsla av samhörighet och stärkte helt klart gemenskapen i klassen. Det var vi mot världen på något sätt. Fina minnen!
Detta kan förstås användas även på mindre barn och i många länder gäller skoluniform som förmodligen fungerar lite på samma vis. Det verkar dock som att gemenskapen framför allt stiftas när man väljer att se likadana ut, inte när det tvingas på en - då kan det eventuellt få motsatt effekt.